Påpekar att jag inte bloggar lika mkt här

Okategoriserad Inga kommentarer »

Har numera en ny blogg.

Ha en bra dag!

Ny blogg

Okategoriserad Inga kommentarer »

Jag har en ny blogg nu, så jag skriver inte här lika mkt nu.

Ha det gott!

Snart semester

Okategoriserad 2 Kommentarer »

Vilket jag ser fram mot, att dela lite mer tid med min familj. Jag kommer även att dra upp tiden lite mer med träning tillsammans med min fru, vi vill det båda två. Mest kommer det att bli under de sista två veckorna på min semester när vi inte har minstingen hemma, då vår lille plutt är hos sin pappa. Synd att kalla honom plutt, för han fyller ju snart åtta år, men jag antar att han kommer vara vår lille plutt länge till, kanske alltid. Våra prinsessa är nog alltid vår lilla kicka, trots att hon snart är myndig. Jag vet jag har nämnt det förut, att jag inte är biologisk förälder till någon av dem, men älskar dem lika mycket för det, som om de vore mina egna. Jag vet också att jag inte har några som helst rättigheter när det gäller barnen, om det är något i skolan, kan jag ha en åsikt, men för den skull har jag inget att komma med utan någon av deras biologiska föräldrar, samma sak om det (Gud förbjude) skulle hände någon av deeras föräldrar något, för där står jag helt chanslös att vara med och avgöra något. Jag har dem i mitt hjärta, det hoppas jag ska räcka. Jag gör allt annat som en vuxen föräldraperson ska och bör göra i deras liv, jag tampas med deras humör, har diskussitioner (stavningen inte min starka sida idag) och kamper med dem, som vilken förälder som helst. Men jag vet att det kommer fler stunder i framtiden med frågor, har redan upplevt det med vår kicka, snart kommer lillkillen med sina frågor, och jag tar det som det kommer. Jag älskar min familj, och jag är stolt över att ha en så underbar familj. Vi kommer överens, och vi finns där vid varandras sida oavsett vad det än må handla om. Men det viktigaste i hela kråksången är ändå att jag och min fru är enade, vi är överens och beslutar tillsammans.

Nu finns det alltid de som är skeptiska till regnbågsfamiljer, och det får de vara, så länge deras skepsis inte övergår till elaka handlingar. Har genom åren själv upplevt skräcken i att vara annorlunda i andras ögon, att beskådas som man vore ett djur i bur, värsta minnet jag har var ett antal ungdomar som följde efter mig, kastade elaka ord och glåpord efter mig, sprang efter mig för att kunna i samlad klunga gå runt mig och bära sig åt som om jag vore en leksak de kunde beskåda och skälla på, skratta åt. Jag blev till slut så iskall av skräck när jag på cykelvägen kommit till en tunnel, där gruppen med ungdomar stod runt mig, och kom närmare, att jag inte kunde röra mig, inte tänka, jag bara stod som ett ljus och väntade på anfallet av flocken. Till min räddning kom då en man, och jag minns inte vad han sa, men det han ropade till gruppen fick dem att tappa sitt fokus, skringras och jag kunde ta mig därifrån, utan problem. Jag minns inte hur lång stund efter det slutade tjuta i mina öron, eller hur länge jag fick gå för att hjärtat skulle börja slå normalt, men jag minns att jag tackade mannen med mina tankar, för tala, det kunde jag inte på en bra stund efter. Det här, är något jag inte vill någon ska behöva uppleva, speciellt inte våra barn. Nu blev det inte värre än ett hotsamt läge, men det räcker.

Och avslutningsvis vill jag tacka mina vänner att de givit mig förtroendet att få stötta dem i deras kamp mot sin vikt, för att de inspirerats av mig och min fru. Jag är oerhört tacksam för de vänner jag har. Glöm inte att ni är viktiga!

Ha en bra dag där ute!!

Kärleksfyllda tankar utan baktankar

Okategoriserad 2 Kommentarer »

Just för stunden har jag lite svårt att samla mina tankar, så mycket saker som rör sig på en och samma gång, och jag skulle vilja skriva ner en hel del av det. Jag har sedan ett bra tag tillbaka jobbat med mitt inre, för att utvecklas, en hel del mentalt arbete. Mitt sätt att vara som människa förut var ohållbart (och jag vet att det låter som en gammal klysha) jag har sagt det förut, skrivit om det förut, men faktiskt aldrig fattat vad jag missade, förrän runt jul och nyår, då allt brakade för mig. Bitterheten var en följeslagare hela tiden förut, det negativa och mörka, som jag lärde mig skapa under flera år tillsammans med andra negativa personer i mitt liv. Ilskan över den jag var och allt som hände runt mig tog över, utan att för den skull fatta att det var jag själv som gjorde att det fanns där. Låter kanske snurrigt, men man skapar sin egen oreda, och man får då också reda ut det själv. Att jobba med sig själv, sina insikter gör inte att alla månniskor man genom åren skjutit ifrån sig (omedvetet) kommer tillbaka, tvärrtom, de återkommer inte, för de avskyr den människa de en gång såg dig (mig) som. Och jag kan inte klandra dem för det. Däremot kan jag tycka det är trist, synd att de aldrig såg hur fel det var, aldrig sa något om det de såg. För de kan omöjligt varit så blinda att de inte såg?? Sak samma idag, jag vet nu, och jag förstår, jag ser. Så många år jag glömde bort att ta reda på vem jag var, vad jag ville, och faktiskt inte tog tag i att leva mitt liv. Nu när jag äntligen gör det, äntligen funnit hur jag vill leva mitt liv, då finns de inte kvar där. Och det gör ont. Det jobbigaste är då man pratat med någon av dem, och ännu försöks det påverka mig att gå tillbaka till mitt “rädda världen” beteende jag hade då (när jag gjorde allt för att finnas för alla andra utom mig själv). Nu vill de inte veta, inte se, inte höra. Och jag tror min magkänsla är rätt, för den säger “du vet vilka som finns där för dig och verkligen älskar dig, de som inte dömmer dig”. Och ja, det gör jag. Jag älskar min familj, jag älskar mina närmaste vänner oerhört (de är få men de är viktiga) och dedömmer mig inte. Jag sänder kärleksfulla tankar till de personer som valt bort mig, för jag valde inte att vända dem ryggen, jag valde att leva mitt liv och finna min väg. Och eftersom jag jobbar med mitt inre, mitt medvetande, min själv och ande, så kan jag nu berätta att jag förlåter mig själv, jag förlåter de som inte förstår, och skänker dem kravlös kärlek, för jag vill de ska ha det bra i sina liv, även om jag inte är delaktig mer.  Tydligast senaste tiden har varit när flera personer valt bort mig på ett sätt de inte trodde jag skulle märka det, och jag har märkt, jag ser, och förstår. Det är så otroligt tydligt, och faktiskt svagt. Men jag klandrar dem inte, det är för mig att acceptera. Jag är lycklig nu, och jag får vara det, jag mår bra, och jag får göra det, min väg framåt är tydligare än någonsin, och det ska den vara.

Avslutningsvis vill jag önska alla en bra kväll och helg!

Missnöjd och irriterad

Okategoriserad 1 Kommentar »

Jag är inte nöjd med att jag i mina ögon “bara” gått ner 6,3kg fram till trettonde dagen (sista dagen) av kuren. Jag är riktigt upprörd, för min hjärna och min kropp är inte överrens, och det är oavsett vad mitt medvetande tycker och vill. Jag ska inte ge mig efter den här kuren, för jag vägrar gå upp igen, vägrar bli en blubb igen, och jag ska banne mig må bra igen, och kunna ha mina kläder igen. För jag vill inte behöva köpa en massa nya kläder enbart för att jag är för fet, i helvete heller (på ren svenska), när jag har mycket fina kläder som jag idag inte kan ha. Jag tänker vinna den här kampen, inte bli en soffpotatis som moffar godis, chips och rejäla portioner mat sent på kvällarna. För jag vill faktiskt kunna bli gammal och se barn och barnbarn växa upp. Så det så!

Lev väl där ute!

Att skriva om sitt liv

Okategoriserad 1 Kommentar »

Det är inte bara ett, och det kommer ta sin tid. Det är både roande och inte ett dugg roligt. Vartefter jag skriver dyker det upp mer, saker jag glömt, sådant jag valt att trycka undan och sopa under mattan, Men nu, som såpbubblor kommer de, mina minnen. Sen finns det självklart saker och stunder jag inte minns allt som hänt, bara bråkdelar, sekvenser. Men jag skriver och skriver. Det tuffa blir sen när jag ska gå genom allt och redigera upp det för att det ens ska kunna bli rätt tidsperspektiv och fullkomligt läsbart. Så får vi se vad jag ska göra med det sen. Det kommer garanterat ta flera år.

Lev väl där ute!!

Några gram ner igen

Okategoriserad 1 Kommentar »

Jag fortsätter att gå ner i vikt, det känns bra. Men jag kan garantera att det är tufft nu, tålamodet är snart ett minne. Tur jag och min fru stöttar varandra. Jag vet det kan vara tröttsamt att läsa om någon som kämpar med vikten, och allt annat jag pysslar med (och har gjort) och kommer därför inte skriva femton rader om det, för det känns aningen löjligt att ödsla med ord.

Däremot har jag och min fru varit på redovisningskväll på minstingens skola ikväll, och det var annorlunda mot hur det brukar vara. Riktigt trevligt (som det också brukar vara) och barnen fick använda sin fantasi till att skapa. Det är så spännande att ungarna när de är i full fart med att klura ut hur de ska tackla ett problem. Och de löste det på ett bra sätt, alla de grupper de var indelade i. Och alla hade trevligt. Sen var det som alltid FIKASTUNDEN…och vad bjuder de på då??? JO en massa gott…som olika sorters sallad, snittar, mini-piroger, och annat smaskigt (jag lovar att jag inte tänkte klart den studen jag lastade på åt lillknoppen)…sen kom en stund då vi fusk firade nationaldagen för att barnen är lediga i morgon, och alla sjöng med i nationalsången (superbra!!). Och här bör nämnas att det är en skola med inriktning internatinonalitet, och de gör ett fantastiskt jobb!  Så kom det som barnen tyckte var bäst…TÅRTAN!!!!  Men då, tog mitt sug slut, jag var inte det minsta sugen när jag såg tårtorna, risken hade varit värre om det varit stora maffiga gräddtårtor med jordgubbar på, men det här var helt vanliga lagom (svenskt ord som bara finns i vårt land) stora tårtor, och jag var inte sugen längre. Sen kom det underbara regnet. Och vi kunde åka hem.

Nu har jag hunnit jobba lite vid datorn inför torsdagens jobb, och avslutar det med några (ganska många blev det ändå) rader i min blogg.

Ha en bra kväll där ute!!

Efter en dag på jobbet

Okategoriserad Inga kommentarer »

Helgen var tuff med dieten, och den här dagen, åttonde dagen på dieten är faktiskt genomjävlig. Idag har jag börjat fantisera om mat. Det räckte med att jag skulle hämta något ur ett skåp och fick syn på cocosmjölk, min hjärna gjorde blixt snabbt en bild (med doft) av min frus underbara körrfärssås med cocsmjölk och spagetti, och den bilden finns kvar än i min skalle. Magen knorrar och jag vill inte se ett ägg på länge, inte äta morötter på ännu längre tid, och sallad ska vi nog inte ens nämna *urk* börjar på att bli less nu, och tålamodet tryter. Men, jag tänker inte ge mig, jag ska klara det här, och bara för att bevisa för mig själv att jag kan fullfölja något jag påbörjat. Som min fru sa “vi bryter ett dåligt mönster”. Min fru behöver mitt stöd precis som jag hennes just nu, och det är tur vi har varandra, för jag tvivlar på att fler än vi tror vi ska klara det här, och jag klandrar dem inte. Så många saker vi påbörjat (dieter bland annat) som vi sedan inte fullföljt. Och ingen av oss har varit så hela tiden förut, men vi har taggat varandra, och med risk för att låta som Dr. Phil, så har vi “belönat” varandra när vi inte klarat av att hålla fast vid vissa saker. Men förändringar är bra, och det här är bara en bråkdel av allt som faktiskt sker i mitt liv just nu, så mycket annat som ändras, och jag mår bra, är lycklig.

Dagen på jobbet var intressant, eftersom mina kollegor skulle äta lunch ute, och de visste inte att jag går på en diet (nu vet de) och de tyckte väl kanske att det lät lite galet, men samtidigt tycker de att det är roligt om det får mig att må bättre och vara pigg och glad. De är klippor, mina kollegor, samt min chef. Jag är tacksam för det jobba jag har, de kollegor jag har. Och en dag som denna med hunger gick otroligt bra trots allt, tack vare stöttning av kollegorna. Tack ska ni ha!

Ha en riktigt bra kväll där ute!

Dag 6 på dieten

Okategoriserad Inga kommentarer »

Nu har vi nästan kommit halvvägs på dieten, och både jag och min fru har gått ner lite mer än fyra kilo vardera :) plus att vi rensar kropparna från gifter, och en annan sak vi konstaterade idag (efter närmare en timme eller mer) av prat om allt mellan himmel och jord, är att vi rensar i vårt förflutna, gammla ben i garderoben, vi städar precis allt med oss, och väljer (hör och häpna) ett annat mönster att leva efter (som vi vet att det fungerar, vi har gjort det förut, och vi mådde bra av det). Så den här dieten/kuren medför så mycket mer än vad vi först trott, och kanske inte medvetet hade tänkt, men nu står det klart för oss båda (som skrivet i stjärnorna) att det var meningen allt det här. Samtidigt läser jag och begrundar en hel del (som många tycker är ren BS, vilket jag struntar i) gällande våra själar, utveckling och meditation, chakran och andar etc. Mer om det kan jag tänkas skriva en annan gång när jag kommit så långt att jag vet vad jag pratar om (är aningen snurrigt just nu).

Ha en bra dag där ute!

Kuren fortskrider

Okategoriserad 5 Kommentarer »

Idag är dag nummer fyra, har gått ner ett kilo varje dag sedan i måndags, känns bra. Det tråkiga är när känslan smyger sig på att det inte är tillräckligt, att jag vill det ska vara mer. Försöker jobba med de tankarna nu. Tröttheten är där hela tiden, suget efter kaffe är det jobbigaste nu, men det glädjande i den biten är att huvudvärken gått över :) Jag har ännu inte kommit så långt att jag börjat tänka på god mat jag skulle vilja äta (konstigt) för min fru tänker på mat.

Men varken jag eller min fru ger oss, det kommer gå, även om det är jobbigt.

 

Ha en bra dag där ute!!!

WP Theme & Iconer av N.Design Studio ändrat av Svenska blogg, gratis
Inlägg RSS Kommentarer RSS Logga in